I eftermiddags var vi, Charlotte, alla fyra flickorna och en kompis till Alexandra och så jag på bio och såg The Stig Helmer Story. Det var en trevlig film, lite smårolig men framför allt underhållande. Kanske hade man allra mest behållning av den om man själv var ung på 50-talet. Men efteråt sa flickorna att de hade tyckt den var rolig och bra.

Det var längesedan jag var på bio så bara att se reklamen var lite kul faktiskt. Det har ju inte blivit så mycket bio det senaste året av förklarliga skäl.

Men jag tror jag måste börja tänka lite på nu ...

... det är väl ändå Justin, eller hur?

Vi tog en lång, skön, lugn promenad idag. Visserligen blåste det med det var 10 grader varmt !!

Härligt. I kväll är jag bjuden på middag hos Charlotte och familjen. Det ska bli jättetrevligt.

Julen 2011 var ju en riktig arbetsgivarjul. D v s en kort jul. Men vi som är lite lediga så där mest hela tiden kan ju fira jul hur länge vi vill sen. Och det får man ju göra vare sig man vill eller ej eftersom man precis som vanligt har köpt alldeles för mycket mat. Så det blir skinka, sill, strömmingar, lutfisk, lax m m, m m många dagar efter. Slutligen börjar man väl längta efter falukorv ...

Det var en mycket trevlig jul. Julafton firades hos Charlotte med familj. Vi var 11 stycken, Jonas, den stackaren låg kvar hemma i Stockholm med feber och kunde inte följa med ner.

Efter ett fint och gott julbord kom julens absolut häftigaste tomte och sen tillslut (!!) började själva julklappsutdelningen. Det var rätt mycket som ju alla förstår.

Fast trevligt.

Vi hade julens absolut häftigaste tomte också, den saken var klar.

Dagen efter var alla hos mig. Fast då blev det inga julklappar (!) bara mat. Däremot hade de med sig ett spel som barnen fått av Sara o Jonas. Det var otroligt roligt. Vi hade kunnat sitta hela natten med det tror jag. Oj, vad vi skrattade. Spelet heter Ryktet går och ju fler personer som spelar, desto roligare.

VARMT.

Jag är nu i vårt lilla torp i Småland. Här var varmt och skönt när jag kom. Tack vare att min snälla granne var och satte på värmen för ett par dagar sedan. Annars brukar det bara vara fem grader när ingen är här.

Sen är det ju en extra bonus att det finns en öppen spis som ger den där härliga mysiga värmen.

och

GOTT

Ja, det är ju bara att slita upp Alladinasken och kasta sig över Körsbär i likör, två stycken är redan borta som ni ser.

Men .... det finns två till.

Det får bli i morgon.

I går disputerade Jonas och fick betyget Excellent. Han hade fyra olika opponenter som grillade honom hårt. Men han stod emot och klarade det med glans trots en enorm nervositet.

Han är nu teknologie doktor och har jobbat med denna avhandling i fem långa år.

Nu kan han slappna av ett tag men sen gäller det att hitta en forskartjänst någonstans i världen.

Lycka till Jonas.

Vi var många som lyssnade på disputationen och var minst lika nervösa. När allt var klart och senare på kvällen bjöds vi alla på en stor och fin fest i en festvåning. Då först kunde han (och vi) slappna av något och lyssna till alla lysande tal som hölls.

Men vi alla saknade två personer som idag hade varit så otroligt stolta över sin son och som hade gjort denna dag fulländad för honom.

I dagarna har det kommit ut en bok som handlar om Hjorthagen, en stadsdel som ligger ungefär mellan Gärdet och Lidingö och som är min barndomstrakt.

Huvuförfattare är Mats Rehn som även är ordförande i Värtans IK.

I förordet står att boken är riktad till nuvarande och kommande bosatta i Hjorthagen. Men även som gammal infödd hjorthagsbo har jag mycket stor glädje av att läsa om hur den förvandlades från kunglig jaktpark till Stockholms första industriförort (för vem var  väl intresserad av sånt när man var liten och bodde där på 40-50- och 60-talen?) Jag bodde i den del som kallas Gamla Hjorthagen, enligt oss som bodde där den enda "riktiga". Jag både konfirmerades och gifte mig i kyrkan.

Jag lusläser boken nu, från första sidan och framåt. Den är mycket rolig att läsa, välskriven och bra upplagd.

Grattis till denna fina bok ni som jobbat med den.

Var idag och såg ett gulligt luciatåg på Ellas förskola. Där fanns alla sorter: lucior, tärnor, pepparkaksgubbar, tomtar och duktiga och ambitiösa förskolefröknar.

De är beundransvärda som kan hålla igång det här gänget och

dessutom lära dem en massa sånger

De sjöng jätteduktigt och gissa vem som hördes mest?

Och vilken sångröst hon har. Dessutom kunde hon alla sånger.

Hela luciafirandet var utomhus, därav den lilla luvan under glittret.

Roligt att få se allt detta.

Det värmer ett litet mormorshjärta.

Missade lucian på morgon-TV. Sov då.

Toppen!!

I kväll beslutades att den gamla Slussen rivs och en ny byggs .Personligen tycker jag det är jättebra. Men många har ju protesterat in i det sista.

Visst finns det lite nostalgiska känslor kring den gamla lösningen med den runda Slussen. Men alla som sett hur sunkigt det är under och omkring förstår ju att den är gammal och behöver bytas ut.Innan det händer något.
Så det kommer nog att bli fint, det nya.

Nu är det ju inte färdigt med detta för opisitionen tänker överklaga, så en extra fördröjning på ett par år är att vänta. Så himla onödigt, enligt mig.

... nu är jag igång också. Har varit på första julklappsturen idag. Var så himla klok så jag var där precis när de öppnade. Ingen trängsel, trevliga, utsövda och leende expediter mötte mig. Och själv var jag rätt utsövd. Och lite leende.

Så det blev en trevlig förmiddag och mycket blev köpt.

Det är faktiskt kul det här ...

Var idag och åt lunch med väninnan Karin. Vi var på ett jättemysigt café i Sickla som heter Garden trädgårdscafé och butik. Som jag trots att jag bott här i fyra år aldrig varit på. Det blir väl lätt så att man åker hem och äter när ändå man bor så nära.

Men nu var vi alltså där och åt.

Dels var det en fin och trivsam inredning, gjord med omtanke. Och dels var maten mycket god, gjord på fina råvaror. Blev positivt överraskad.

Som om inte det räckte så fanns det en hel del fina saker att köpa också: växter, presenter, tvålar, kaffe, the, kryddor, olja, lite husgeråd m m.

Rekommenderas verkligen.

Grattis Therese Alshammar till Bragdguldet!!

Det tycker jag du har varit värd länge. Och att du har orkat alla dessa år. Det var roligt att du fick den.

Nu vill jag på intet sätt förringa din guldplakett. Men faktum är jag också har fått en.

Jo, det är sant. I dag när jag gick på Drottninggatan fick jag en av en vänlig tjej bara för att jag prenumererar på Svenska Dagbladet. Snällt va?

Det är ju i och för sig ingen bragd, för det är en bra tidning.

Men den var god - det var choklad!

Enligt de flesta tidningarna i dag bör man äta Medelhavskost.

Man blir smartare, lättare, friskare, yngre och framför allt man får bättre minne.

Toppen.

Till denna mat skall varje dag intagas ett glas rött. Eller ett halvt om man ska vara petig.

Oj, vad frisk jag kommer att bli ....

Jag har alltid tyckt väldigt mycket om musik. Det gäller det mesta faktiskt. Och eftersom jag har sjungit i kör  (och troligen kommer att börja igen) så ligger ju förstås körmusik mig extra varmt om hjärtat. Men julmusiken har ju sin egen plats, den är så förknippad med längtan, vemod och glädje. Dels sjöng ju vi i kören alla dessa klassiska sånger i kören varje år i kyrkor och dels lyssnar jag mycket hela december. Det har gjort att jag genom åren köpt en julskiva mest varje år men så här efteråt måste ju erkännas att alla inte riktigt håller måttet.

Hur som helst så åker de fram i början av december.  Och upptäckte då till min förskräckelse att de är 27 stycken!!

Jag ska naturligtvis beta mig igenom dem alla både de dåliga och bra och sen när själva julen kommer vet jag att jag är hjärtligt trött på allt vad julmusik heter. Då åker de in i bokhyllan igen. Vill inte höra en enda Betlehems stjärna igen ...

Förra årets nytillskott var Vår Jul med Sanna, Shirley, Sonja. Den tyckte jag mycket om.

Men den låt som står i en klass för sig för min del är Pie Jesu med Sissel Kyrkjebø. Och det är inte ens en julsång. Lyssna själv.

Pie Jesu

Var i går på min bokklubb. Tills nästa gång ska vi ha läst Majgull Axelssons Moderspassion.

Men innan vi satte oss till en suberp och som vanligt trevlig middag tillsammans var vi ju bara tvungna att se första avsnittet av Julkalendern. Där satt vi sju damer i övre medelåldern och njöt och skrattade åt detta och lovade oss själva att vi skulle följa de andra avsnitten också.

Om ni inte redan har - se den!

Nu börjar det jag har gått igenom från maj 2010 och till nu ta ut sin rätt.

Kroppen börjar säga ifrån. Så det jag har framför mig nu är läkarbesök, provtagningar och annat.

Det är säkert inget att oroa sig för.

Och det är just det jag vill höra: Det är ingenting, bara sorg. Och den går över. Men när ...

I dag är det första advent. Konstigt nog, det är ju bara november. Hur som helst är det i dag som man ska tända första ljuset. Så det gör man ju då.

Lagom till det kom Caroline, Lars och Ella på adventsmiddag. Laxpudding.

Därefter spelade vi ett jätteroligt spel - När då, då? Alla kan vinna, t o m Ella faktiskt. Det gäller att pricka rätt årtal i stort sett.

En trevlig kväll.

Som alltid när man gör något nytt, krånglar det lite grand.

Jag tror det beror på att jag lagt in en egen räknare som programmet inte gillar riktigt.

Jag har tillfälligt tagit bort den men vill gärna fortsätta med den eftersom den är bättre än vad som automatiskt följde med det här programmet.

Så snälla, kan du bara skicka iväg en kort kommentar och säga om det funkar bättre utan det.

Tack på förhand.