... att åka ut till Hundudden på Norra Djurgården i dag. Där hade vi vår båt i många år och där ägnade vi många vår- och höstdagar. Jan var dessutom med i styrelsen. Jag visste ju att det skulle bli känslomässigt jobbigt. Även om jag var där förra våren också och gjorde i ordning båten till försäljning. Men då var ju allt så nytt, allting var upp och ner och hjärnan var inte riktigt med. Nu är jag mer samlad men mötet med marinan var som en boxning i magen i alla fall. Hur många gånger har vi inte stått där, Jan och jag, och filat och putsat och skurat. För att sen ta den första härliga turen ut på vattnet.

Det var så himla vemodigt.

Nu var det andra som var ute och testade sina båtar och det sågså  härligt ut, vädret var ju också underbart. Jag gick där på strandkanten med Justin, köpte en kopp kaffe och en glass på det lilla kaféet (där hundar är välkomna, fast jag satt ju utomhus nu).

Tog en sväng utmed Djurgårdsbrunnskanalen och tog lite kort.

Gjorde ett litet bildsvep från det om du vill kika.

I går var Mattias, Minna och småkillarna här på middag. En jättetrevlig eftermiddag och kväll. Det blir tyvärr inte så ofta trots att vi bor rätt nära. Småbarnsföräldrar har fullt upp, när de dessutom jobbar båda två. Men trevligt har vi när vi väl träffas. Roligt också att följa Jans barbarn i livet.

Pojkarna är lite försiktiga inför Justin. Han är ju rätt stor för dem faktiskt. Men det är som Justin fattar det, så han höll sig undan. Klok hund jag har.

Även poliser behöver paus ibland ...

Fick en sån idiotisk lust att ropa HJÄLP eller nå´t bara för att få se reaktionerna ... :-)

Har haft en skön helg i Kallhäll hos de extremt gästfria Ingrid och Göran. De skämmer bort mig som bara den och jag känner mig som en drottning. De får en att känna sig så helt avslappnad, man kan vara helt sig själv och inte anlägga någon slags fasad.

Vi har trevligt och kan prata om allt, har samma värderingar i stort sett. Och så gillar vi mat. Och god mat och dryck är alltid något jag vet helt säkert alltid bjuds.

Tack för två fina lyxiga dagar!!

Kom hem och ser att sommaren har gjort sitt inträde i Hammarby Sjöstad. Nya båtar kommer till varje dag vartefter de lämnar sina vinterplatser. De som inte äger några båtar kan i alla fall få ha nöjet att sitta och titta på dem när de själva äter sin medhavda picknick på bryggan.

Det är verkligen ett rikt folkliv utanför ens balkong. Inte alla förunnat!

Åt idag till lunch en av mina absoluta favoriter: Varm smörgås med ost och skinka. OCH senap mellan dessa.

Det här gav anledning till stor diskussion med mina bröder för någon vecka sedan när jag fick höra att det kan man väl inte ha.

Såklart man kan och det är ju helt enkelt en förutsättning för denna delikata anrättning. Annars smakar det ju inte så mycket.

Vore kul att höra vad andra tycker?

Det kan man ju i och för sig känna sig ibland.

Men för mig räcker det med att klättra upp för stegen till Smålandstorpet.

De här pigga gossarna har detta som arbetsplats ...

De håller på och bygger en ny skola i närheten. Det blev fler barnfamiljer som flyttade till Hammarby Sjöstad än man förväntade sig och de ligger back på allt vad skolor och förskolor heter.

Det känns tryggt att sitta på sin balkong och kolla de där killarna uppe i himlen.

I ur och skur, sommar som vinter, kyla och värme, regn och solsken. Alltid måste man gå ut med sin hund. Oftast, allra oftast, är det faktiskt riktigt trevligt. Man klär sig ju efter väderleken och sen har jag ju alltlid en kompis med mig. Den kompisen ägnar ju för all del inte mig så  mycket uppmärksamhet då. Finns intressantare saker.  Men det överlever jag faktiskt.

I dag skulle min pappa ha fyllt 101 år om han fått leva. Det är ju inte helt omöjligt idag att bli så gammal. Men han fick i alla fall bli 85 år och det är ju en ansenlig ålder det också. Pigg in i det sista.

Åkte till Haga Norra Kyrkogård och satte ner två blommor, en till mamma också.

Därefter tog jag mig över motorvägen (vilket låter väldigt lätt att säga men innebar om omväg över Solna m m) till Hagaparken där jag och Justin tog en skön promenad.

Fikade vid Fjärilshuset. Träffade på ett trevlig par som satt utomhus (liksom alla andra förstås). De log och  berömde Justin, vilket inte är så ovanligt. Så jag tog då tillfället i akt att fråga om de ville passa honom en stund då jag behövde gå på toa samt gå in och beställa mitt kaffe. Vilket de med nöje gjorde.

Sen hade vi en jättetrevlig pratstund medan vi fikade och jag fick veta massor om dem. Ja, så kan det gå ibland om man inte är rädd för att fråga om hjälp. Solen sken och jag hade som vanligt för mycket kläder på mig ...

Var i går hos Sara (Jans dotter) på födelsedagsmiddag. Det var mycket trevligt och vi grillade. Första gången för min del i år.

Alltid lika trevligt att träffa dem alla.

Allt ska ju, som vi vet, hända samtidigt när det smäller till och blir vår.

Nu har vi varit i Småland och gallrat bort en massa sly. Oj, vad mycket ljusare det blev. Och helt plötsligt såg man vägen på andra sidan ängen. Dessutom tog CH, min ena  bror ner tre stora björkar. Så nu ska de torka minst ett år och sen har jag finfin ved. Lärde mig också att hantera vedklyven så nu går ingenting säkert för mig.

Jag hann också gödsla trädgårdslanden med kogödsel. Nästa gång jag kommer ner ska jag så.

Här kommer ett litet bildspel från arbetet med röjning. Men även att det blandades med lite nöje och mat. Det var så jättetrevligt att ha mina båda bröder och svägerskor några dagar i härligt vårväder.

Stort tack till er!

På Valborgsmässoafton var vi hos grannarna och firade. De hade samlat till en gigantisk hög som brann frejdigt både länge och väl.

Alla hade med sig det man ville äta och dricka och sen grillade vi tillsammans, satt i ett garage och hade hur trevligt som helst.

Det började med att värdfolket hade ordnat en tipspromenad som man förstås inte vann.

Det var en ljummen och underbar kväll, inga problem alls att sitta utomhus. Hemvägen blev lite äventyrlig dock, vi hade glömt ficklampor som storstadsbor vi är ... Vingligt gick det redan innan.

Det känns bra att ta hand om sticklingar från pelargonerna. Många kastar sina blommor på hösten och köper nya sen på våren. OK, jag gör det också men när jag kan tar jag skotten.

Och nu är de placerade i sina krukor och det är bara att vänta tills de blommar. Vet inte riktigt vad det är för färger men hoppas jag satt samma färg i respektive kruka ...

Är i Småland nu och här är mycket att göra. Allt vårarbete ligger och väntar.

När man vaknar på morgonen och ser att det är en skön dag så är det mycket mycket bra att ha en hund att gå ut med.

För handen på hjärtat, hur fint det än är - går man verkligen ut klockan åtta på morgonen om man inte är tvingad? Troligen inte.

Men med hund får man uppleva härliga mornar. Och, för all del, några mindre härliga ...

Ett Foto i Timmen betyder att man tar ett foto varje timme för att visar hur en dag kan se ut i ens liv. Det behöver inte vara några dramatiska eller ens spännande saker. Man visar helt enkelt dagen som det blir.

Det kommer mer under dagen - så återkom gärna. Och jag blir mycket glad över en kommentar. Jag ger en kommentar tillbaka.

Är nu invald i styrelsen för Bostadsrättsföreningen Sjöstadsviken. Det kommer att bli kul. Har inte velat vara med tidigare då Jan i omgångar varit både ordförande och sekreterare. Han var ordförande när han avled och det ställde ju till en del praktiska saker. Speciellt för vår duktiga sekreterare.

Jag har ju sen starten byggt upp och uppdaterat föreningens hemsida. Så jag är ju rätt insatt i föreningens arbete plus att Jan var så engagerad.

Men nu, som sagt, ska jag bli fullvärdig medlem och får tycka till om saker och ting.

Ska bli kul.

Jag visar en bild med utsikten från huset. Själva huset är ju inte så intressant att se, ser ut som hus brukar ...

Men så här ser hemsidan ut: Klicka här

... att skriva varje dag om intressanta saker. När det egentligen inte händer någonting.

Mina dagar är rätt lugna numera. Visst försöker jag fylla dem med olika saker och visst äter jag luncher med väninnor, går ut med Justin flera gånger om dagen, städar, gör spännande utflykter till ICA. Men hur kul är det att skriva om? Och framför allt: Hur kul är det att läsa om?

En ovanlig sak har jag faktiskt gjort den här veckan. Jag har deklarerat. Både till mig själv och för Jan. Och det var en stor sak, eftersom jag tillhört den bortskämda skaran som har sluppit sånt genom alla åren. Det har alltid funnits någon annan som tyckt sånt var kul. Men nu är det bara jag och då finns inget att be för. Bara att sätta igång. Helt lätta var varken hans eller min det här året, men det blir nog bättre nästa när jag har mer kontroll över ekonomin.

Ja, så spännande lever jag ...

Men man kan ju leka lite med färger och layout om inte annat ... DET kan verkligen bli spännande ...

Jaha, så var det dags igen. Vi vet ju alla att detta brukar hända i april. Och nu är det liksom dags. Men att köra fast på ICA:s parkering var väl lite för mycket tyckte jag. Nåja, nu är jag ju i alla fall hemma igen. Och det här är inte snö - det är vitt vatten. Det läckte in i mina vinterkängor.

Ja. Det var påsken det.

Det var en ovanligt trevlig och underbar påsk med alla de nära och kära samt olika trevligheter varje dag. Vädret var ju så där, men det gjorde ingenting.

Missade Angelica som var påskkärring så för mig började helgen i stort sett på Långfredagen när Sara och Jonas kom på förmiddagen till lunchen. På eftermiddagen kom Charlotte och hela hennes familj och vi åt tårta och jag fick presenter och de sjöng för mig. De som inte var här ringde och grattade, för att inte tala om Facebook. Ja, jag blev verkligen uppvaktad. Och så barnslig är jag fortfarande att jag blir så himla glad över att bli uppvaktad.

Sen på Påskafton var vi bjudna till Charlottes familj. Och där hade det grillats ett lamm mest hela den dagen. Den levererades av misstag fryst, så grillningen tog, som man kan förstå, väldigt mycket längre tid än vanligt. Men OJ vad gott det var. Vad vi njöt allihop. Tror aldrig jag ätit så gott lamm. Mums. Vi hade så kul på kvällen med spelet "Ryktet går" som gav många glada, galna skratt.

Sen var det helt plötsligt Påskdagen. Och då var alla här och åt påskbord. Och det är ju traditionellt och trevligt. Ägg, lax, sill, strömming, Jansson o s v (lite lite likt julbordet faktiskt ....)

Och så idag, Annandagen. Inget särskilt. Slappade bara. Jans födelsedag. Ingrid och Göran var vid kyrkogården med en blomma och det kändes jättebra för mig att veta.

Min familj är fantastisk, jag är så glad att jag har den!!!

På onsdag är det dags att åka hem till vardagen (= deklarationerna).

Glad Påsk
önskar jag er alla

Det är sådana här dagar som gör att man står ut med hela långa vintern (även om den inte var alltför hemsk den här gången).

Första gången man får hänga ut tvätt. Visst är det härligt.

Nej, det kan man verkligen inte säga att det är.

Att ha en sånt här ställe betyder att det ständigt är saker som måste göras. Stort som smått. Och under det här året som gått sedan jag blev ensam har jag på alla möjliga sätt fått erfara det.

Nu gäller det att se till att det ska finnas ved till nästa vinter. Förrförra året sågade vi ner en hel del träd på tomten som sen Jan sågade ner i mindre (fast fortfarande ganska stora bitar). Det var meningen att han skulle klyva dessa senare på våren. Men av kända skäl blev det inte gjort.

Men nu börjar det bli akut, vedförrådet är nästan slut. Så det är bara att sätta igång.

Fast det hör ju till saken att jag inte vet hur man hanterar en vedklyv. Mina bröder kommer ner hit snart och de ska få visa mig. Sen måste jag lära mig att göra det själv.

Det kanske är kul, vad vet jag? Som har varit så bortskämd genom åren med en man som kunde precis ALLT.

Så här ser högen ut i alla fall om ni undrar ... Sugen? Någon?

Nej, jag tänker inte luras.

Men nu är det april - Jans och min månad.

April är lite som vi båda: gillar omväxling, vill ha allt på en gång (vår och vinter)  men ser framåt och ger alla möjliga vinkar om att det kommer bättre tider. Och utnyttjar det.

Man kan ju också säga att vi var lite oförutsägbara, Jan o jag. Fick plötsliga infall som vi genomförde.

Precis som April.

Ja dagarna går. Lite långsamt måste jag erkänna. Försöker verkligen hitta på olika saker, träffa folk, göra nyttiga saker. Men dygnet består av 24 timmar och trots att jag har ynnesten att sova rätt så bra så blir det många, långa, ensamma timmar kvar på ett dygn. Jag är dessutom en rastlös person som vill att det ska hända saker mest hela tiden. Därför passade Jan och jag så bra tillsammans, vi var ständigt i farten. Nyfikna och vakna för nya utmaningar som mestadels också genomfördes. Alltid tillsammans.
Nu är det inte så. Jag känner mig orättvis om jag klagar för jag har förmånen att ha fler omkring mig än de allra flesta. Omtänksamma.

SÅ egentligen klagar jag inte, det är bara ett nytt liv som jag måste lära mig att förhålla mig till. Jag måste lära mig att ta hand om den här energin som inte jag får utlopp för just nu och som bara gör mig rastlös.

Det kommer att gå, fast det tar tid att lära sig leva ett helt nytt liv. Tydligen.

Är så innerligt glad för Justin, han finns hos mig hela tiden. Och han behöver mig.

middagspromenad gick den här gången till änden av Järla Sjö där jag också upptäckte att Saltsjö Duvnäs låg. För den som är lite insatt så körde jag mot Älta först, sen Hästhagen. Där fanns det härliga promenadvägar ner mot sjön. På andra sidan Saltsjö Duvnäs ligger Saltsjön även om man får åka ett tag innan det blir öppet hav.

Fint var det hur som helst och en härlig dag.

Som t ex att en tvåa i Stockholms innerstad kostar över 3 miljoner att köpa! Ca 64.000 kr/kvm. Plus det tillkommer ju förstås månadsavgiften som kan vara vad som helst, ca 2-3.000 kr.

Nu gällde just detta Vasastan. Kikade lite på de andra stadsdelarna också. Det varierar ju förstås kraftigt, läget styr ju, sjöutsikt m m. Södermalm är ju poppis men håller  något lägre pris: ca 55.000/kvm. Såg en etta där på 30 kvm för över 2 miljoner. Östermalm ligger ju skyhögt över alla de andra stadsdelarna. Av någon underlig anledning, enligt mig.

Och nu pratar vi utgångspriser alltså .... var det slutar vet man ju inte. Troligen inte nedåt i alla fall ..

Nu undrar jag lite stillsamt: Hur har man råd med detta?

Jag tror jag stannar här i min lägenhet men har å andra sidan inte haft några andra tankar.

Utanför fönstret finns ett stort fint konstverk som heter INSTABIL. Den är ledad på flera ställen vilket gör att den rör sig när det blåser. Idag har det varit full fart på den (har nog aldrig sett den i sån rörelse på de fem år vi bott här tror jag). Imponerande hur som helst.

Ska försöka återge hur det kan se ut genom bildspelet nedan:

... som vet hur man ska tillbringa sådana här dagar. Hundar är kloka, det vet vi ju. Han har som vanligt med sig sin lilla afghanhund och gosat ner sig djupt bland kuddarna.

Jag tror jag gör honom sällskap tills vädret har bättrat sig.

Enligt Wikipedia är ordet Tulipanaros ett svenskt idiomatiskt uttryck som bl a beskriver en åtråvärd, men omöjlig kombination.

Ibland känns det som om man dagligen försöker just det - kombinera allt även om det inte funkar.

I det här fallet är det enkelt: Buketten som står på bordet är bara tulpaner och inget annat. Men håll med om att de liknar rosor ...

I går var jag på Globen och såg för första gången i mitt liv Melodifestivalen live. Det var en stor upplevelse, en fantastisk show.

Jag hade blivit bjuden på detta. Och tog med en väninna. Det ingick också en fin mingelbuffé och underhållning två timmar innan. Och vi fick även träffa en av demedverkande och 

programledarna en stund.

När jag fick erbjudandet om dessa biljetter erbjöd jag direkt Emelie och Alexandra dem och de blev ju jätteglada förstås. Tyvärr visade det sig att det inte gick för sig att bjuda in minderåriga i "förfesten" eftersom det bjöds på alkohol. Såna är reglerna. Jättetråkigt för dem och det var verkligen inte roligt att behöva berätta att de fick komma dit.

Hoppas att ni hade trevligt ändå hemma i soffan. Med mycket gott att äta och dricka.
Kan bara säga en sak: Ni såg nog bättre än vad vi gjorde. Ingenstans i Globen ser man bättre än på de skärmar som sitter i taket.

För egen del tyckte jag att rätt låt vann.

... att det är solen som gör allt jobb med is-smältningen.

Här ligger bänkens skugga kvar. Kul bild va?

I dag ...

... mängder av solande människor

Just hemkommen efter ett par trevliga dagar i Göteborg med mina kompisar Eva, Kajsa och Marianne. Den egentliga anledningen att åka dit var för att se Carin Mannheimers "I sista minuten" på Göteborgs Stadsteater. Den var mycket bra.

Vi fyra är ju gamla arbetskamrater från Studieförbundet Vuxenskolan som har umgåtts i alla år även efter vi slutade våra arbeten. Och hör och häpna: bredvid oss i teatersalongen satt VÅR CHEF som bor i Järna men var i Göteborg tillsammans med sin fru och några vänner för att se den här teatern. Vilken tillfällighet, eller hur?

Vi åkte tåg - en härlig upplevelse.

I dag tog jag och Justin en underbart skön promenad vid Nyckelvikens Herrgård i Nacka. En härlig känsla att bara ha fem minuter till skärgården. Glömmer det ibland.

Det här stället är ett mycket populärt utflyktsmål bland annat p g a mixen av fin natur, närheten till havet, härliga promenadvägar, fin restaurang, djur att titta på och mycket att göra för barn.

... att vi "redan" efter nästan fem år ska få permanent gatubelysning utanför våra fönster? I stället förde där kablarna som går kors och tvärs som är jättefula. Och som dessutom har gjort att man inte kan ta snygga foton från fönstret. Det är kablar med på alla bilder.

I höstas satte de upp stolpar och då trodde jag naivt att nu ... nu skulle det ske.

Ha inte så bråttom ...

Nu sätter de upp sladdar och nu kanske det bara tar så där ett halvår innan de är tillbaka igen. Med glödlamporna kanske ... Eller nåt.

Tålamod är som gäller.

Så blev det vardag igen. Det går fort allting tycker jag.

Den här veckan hade jag vikt för sportlovsbesök från Småland. Nu blev det inte så, sjukdom kom emellan. Tråkigt för alla inblandade, både de sjuka och friska. Men sånt kan man inte rå på. Får hoppas att de snart kryar på sig.

För egen del får jag hitta på annat den här veckan, det går nog. Fast visst hade det varit roligare att ha alla glada och pigga ungdomarna och likaledes pigga o glada mamma här.

I dag är vädret fint, Justin är nybadad och ser ut som ny. Ska ta en lång promenad med honom.

I går kväll var jag på en återträff tillsammans med mina gamla arbetskamrater från HÅK. Vi träffades på en mysig restaurang i Gamla Stan och hade trevligt hela kvällen.

 Åren innan jag gick i pension arbetade jag som informatör på Regeringens Hallandsåskommitté (HÅK). Den hade till uppgift att bevaka och granska det fortsatta byggandet av tunneln genom Hallandsåsen. Efter katastrofen med Rocca Gil-medlet som blev så förödande.

Det var ett roligt och spännande jobb och man hade ju hela tiden allas blickar riktade på både oss och Banverket.

Nu är första tunnelröret klart och man håller på med det andra. Regeringen lade ner HÅK för ett par år sedan, bygget fortskrider och det verkar gå bra. (Utan oss ...)

I dag var vi med Ella på Huddinge sjukhus, avdelningen för barntandvård. De ville kolla ordentligt på tänderna inför mjölktandlossningen som kommer senare.

Allt såg bra ut och Ella fick prova hur det kändes när man sprutade luft och vatten in i henns mun. Det vara bara kul. Hon var duktig och fick en liten sak att hänga på kylskåpet.

I dag har Justin och jag varit vid Waldemarsudde på Djurgården. Först fick han springa omkring i hundrastgården och leka med andra hundar, vilket han förstås tyckte var kul.

Sen gick vi på strandpromenaden utmed Waldemarsudde slott.

En underbar vårvinterdag, en första aning om att våren faktiskt finns därborta någonstans.

Snön smälte, massor av människor var ute och promenerade i den strålande solen.

Det fick livsandarna att vakna till. Ja, livet går ju faktiskt vidare ...

Varsågoda - ett bildspel!

I dag är det ett år sedan jag förlorade min älskade Jan för alltid. 

Ett år fyllt av obeskrivlig  sorg, saknad och förtvivlan.

Tack alla ni som hälpte mig genom det här året. Utan er hade jag inte klarat det.

                   ♥

Vi ska inte bara klaga på vintern. Den har många vackra sidor också. Som att den t ex bjuder oss på de mest fantastiska scenarier, växlande från dag till dag. Kostar ingenting.

Då gäller det att man har sin kamera med sig och kan föreviga det och det brukar jag ofta ha.

Så nu inbjuder jag er till ett litet bildspel från denna vinter i Småland.

Nu är jag hemma i Hammarby Sjöstad igen. Det har varit en härlig vecka nere i Småland, som semester även om jag försökte göra så mycket nytta jag kunde.

Men nu är det vanliga vardagsbestyr som tar vid och det är inte helt fel det heller. Här är i alla fall inte så kallt och inte så mycket snö heller. Bilen står nere i garaget och myser och är fortfarande lite förskräckt över vad den lilla stackarn varit med om. (=bortskämd).

Hemma fanns det en hel del post som kräver åtgärder så den här dagen kommer nog att fyllas.

Man kan faktiskt hålla sig för skratt när det är så här kallt. T ex så kom inte skolbussen till Emelie och Alexandra. De fick tillslut gå in och värma sig. Tur att de har så nära till busshållplatsen, alla har ju inte det ...

08.00

Vaknar i ett rosa flickrum.
Är på besök en vecka hos dotterns familj i Småland.

Vilken lyx att få så här gulligt.

Tack för den här gången. Och tack för alla trevliga kommentarer.

Jag gick faktiskt och längtade efter lite riktig vinter. Jag tillhör den tynande skaran som tycker att årstiderna ska hålla sig till det som är på bilderna i almanackan ...

Och någon vinter har vi ju inte direkt haft. Men nu kommer tydligen allt på en gång. Speciellt om man bor på Ostkusten. Och speciellt om man är i Kalmar län. Då kan man nämligen få vara med om fenomenet Snökanonen.

Det var bara det som saknades i mitt liv liksom ...

Jag försöker följa vägen framåt men det är inte alltid så lätt. Vet ju att det kommer att bli bättre och i stort sett är det väl så också. Fast det är mycket lätt att ramla ner i botten även om det inte blir lika ofta nu och inte lika djupt.

Och det är ju de små små stegen som gör det har jag hört ... Hoppas på det.

Dessutom finns det faktiskt många saker att glädjas åt också. Som att jag just nu är hos Charlotte och hennes familj, få umgås med dem, sitta och prata med barnen i lugn och ro och höra hur deras vardag är t ex. Det är sånt som gör att man kan gå vidare.

Vad vore jag utan alla de mina?