Välkommen till min blogg och hemsida.
På nästa sida börjar min hemsida där jag under flikarna berättar lite om mig och de mina. Där finns också en gästbok som du förstås gärna får skriva i.
Jag fyller på de här sidorna då och då och de är definitivt inte färdiga än.
Välkommen till såväl bloggen som hemsidan
2012-02
I dag tog jag och Justin en underbart skön promenad vid Nyckelvikens Herrgård i Nacka. En härlig känsla att bara ha fem minuter till skärgården. Glömmer det ibland.
Det här stället är ett mycket populärt utflyktsmål bland annat p g a mixen av fin natur, närheten till havet, härliga promenadvägar, fin restaurang, djur att titta på och mycket att göra för barn.
Här är själva herrgården. Här brukar de spela in Sommarpratarna. Ni som ser programmet känner kanske igen er. Bryggan de anländer till ligger nedanför backen bakom huset.
Ett populärt utflyktsmål av både stora och små. De som var mer rutinerade besökare än jag och Justin hade med sig matsäck och även sånt de kunde grilla. Jag borde ju tänkt på att åtminstone ta med en termos kaffe och sätta mig på en sten. Men det fanns inte med i huvudet på mig när jag åkte hemifrån. Och att gå till den fina restaurangen var inte att tänka på. Inte när man har hund.
Ja, det får jag tänka på tills nästa gång.
Det fanns kaniner där. Justin hade ett förslag på hur åtminstone han kunde få sig något att äta ... men vi var inte riktigt överens han och jag.
Här fanns också en liten fin dansbana. Säkert används den sommartid. Det verkar ju fantastiskt trevligt.
Det var, som sagt, en skön promenad. Vädret var toppen, kunde inte vara härligare. Snön smälte och bäckarna var i full aktivitet.
När vi skulle tillbaka till bilen som stod en bit bort skulle jag välja den absolut smartaste vägen. Sån är jag jämt. Inte gå ett enda steg mer än nödvändigt.
Ja, hur gick det? Justin och jag gick vilse i skog utan stigar och där hade minsann inte snön smält.
Tillslut ljusnade skogen något och vi gick åt det håller men när vi kom dit visade det sig att vi stod högst uppe på berg. Menjag såg vägen där nere i alla fall, så helt fel var det ju inte. Men det gällde att komma dit nu.
Hur sjutton kan man vara så korkad! Hur som helst så ålade vi oss ner för berget, Justin och jag. Han var jätteduktig, kände ett visst ansvar för sin gamla matte och stannade och inväntade mig hela tiden.
Han fick godis när han kom hem, fast han hellre hade tagit sig en liten kanin.
... att vi "redan" efter nästan fem år ska få permanent gatubelysning utanför våra fönster? I stället förde där kablarna som går kors och tvärs som är jättefula. Och som dessutom har gjort att man inte kan ta snygga foton från fönstret. Det är kablar med på alla bilder.
I höstas satte de upp stolpar och då trodde jag naivt att nu ... nu skulle det ske.
Ha inte så bråttom ...
Nu sätter de upp sladdar och nu kanske det bara tar så där ett halvår innan de är tillbaka igen. Med glödlamporna kanske ... Eller nåt.
Tålamod är som gäller.
Så blev det vardag igen. Det går fort allting tycker jag.
Den här veckan hade jag vikt för sportlovsbesök från Småland. Nu blev det inte så, sjukdom kom emellan. Tråkigt för alla inblandade, både de sjuka och friska. Men sånt kan man inte rå på. Får hoppas att de snart kryar på sig.
För egen del får jag hitta på annat den här veckan, det går nog. Fast visst hade det varit roligare att ha alla glada och pigga ungdomarna och likaledes pigga o glada mamma här.
I dag är vädret fint, Justin är nybadad och ser ut som ny. Ska ta en lång promenad med honom.
I går kväll var jag på en återträff tillsammans med mina gamla arbetskamrater från HÅK. Vi träffades på en mysig restaurang i Gamla Stan och hade trevligt hela kvällen.
Åren innan jag gick i pension arbetade jag som informatör på Regeringens Hallandsåskommitté (HÅK). Den hade till uppgift att bevaka och granska det fortsatta byggandet av tunneln genom Hallandsåsen. Efter katastrofen med Rocca Gil-medlet som blev så förödande.
Det var ett roligt och spännande jobb och man hade ju hela tiden allas blickar riktade på både oss och Banverket.
Nu är första tunnelröret klart och man håller på med det andra. Regeringen lade ner HÅK för ett par år sedan, bygget fortskrider och det verkar gå bra. (Utan oss ...)
Vi var ofta nere i Båstad för att dels träffa Banverket och dels göra studiebesök. Vi hade även ett litet kontor där och förlade de flesta av våra sammanträden där.
Den här bilden är från det parti som var svagast (Möllebackszonen). Under tiden bygget pågick just där hade man kommit på att man kunde frysa ner den delen. Och det gjorde det. Det var en märklig och mäktig känsla att gå där i denna isgrotta.
Här har jag plockat en liten souvenir att ta hem. En sten innifrån själva tunneln.
Det känns lite unikt att ha den.
Ja, det var ett spännande arbete som inte liknar någonting annat.
Mitt arbete var att informera allmänhet och press kring vårt arbete. Och det var ett stort intresse då men jag tror det har mattats av nu när man ser att fungerar. Det går t o m lite snabbare än beräknat fick jag höra i går när vi träffades.
Roligt att träffas igen, nästan alla var med. Hoppas vi ses igen.
I dag var vi med Ella på Huddinge sjukhus, avdelningen för barntandvård. De ville kolla ordentligt på tänderna inför mjölktandlossningen som kommer senare.
Allt såg bra ut och Ella fick prova hur det kändes när man sprutade luft och vatten in i henns mun. Det vara bara kul. Hon var duktig och fick en liten sak att hänga på kylskåpet.
Sen efter lunch tog vi en promenad med Justin och det är ju alltid lika spännande att hålla i kopplet. Fast ibland glömde hon att hon gjorde det och bara släppte kopplet och gick och kollade andra saker.
Ja, sånt händer när man är fyra år och allting är lika spännande.
I dag har Justin och jag varit vid Waldemarsudde på Djurgården. Först fick han springa omkring i hundrastgården och leka med andra hundar, vilket han förstås tyckte var kul.
Sen gick vi på strandpromenaden utmed Waldemarsudde slott.
En underbar vårvinterdag, en första aning om att våren faktiskt finns därborta någonstans.
Snön smälte, massor av människor var ute och promenerade i den strålande solen.
Det fick livsandarna att vakna till. Ja, livet går ju faktiskt vidare ...
Varsågoda - ett bildspel!
I dag är det ett år sedan jag förlorade min älskade Jan för alltid.
Ett år fyllt av obeskrivlig sorg, saknad och förtvivlan.
Tack alla ni som hälpte mig genom det här året. Utan er hade jag inte klarat det.
♥
Vi ska inte bara klaga på vintern. Den har många vackra sidor också. Som att den t ex bjuder oss på de mest fantastiska scenarier, växlande från dag till dag. Kostar ingenting.
Då gäller det att man har sin kamera med sig och kan föreviga det och det brukar jag ofta ha.
Så nu inbjuder jag er till ett litet bildspel från denna vinter i Småland.
Nu är jag hemma i Hammarby Sjöstad igen. Det har varit en härlig vecka nere i Småland, som semester även om jag försökte göra så mycket nytta jag kunde.
Men nu är det vanliga vardagsbestyr som tar vid och det är inte helt fel det heller. Här är i alla fall inte så kallt och inte så mycket snö heller. Bilen står nere i garaget och myser och är fortfarande lite förskräckt över vad den lilla stackarn varit med om. (=bortskämd).
Hemma fanns det en hel del post som kräver åtgärder så den här dagen kommer nog att fyllas.
Man kan faktiskt hålla sig för skratt när det är så här kallt. T ex så kom inte skolbussen till Emelie och Alexandra. De fick tillslut gå in och värma sig. Tur att de har så nära till busshållplatsen, alla har ju inte det ...
Stelfrusna.
Sen var det min tur. Det var nu dags för mig att åka hem till Stockholm.
Och SJÄLVKLART startade inte bilen. Tänk sån tur att det bara är att ringa så kommer otroligt hjälpsamma George och fixar det. Nu står bilen på tomgång och nu ska jag ut och se om den har lust att fortsätta min hemresa.
Efter en underbar vecka är det nu alltså dags att säga farväl till denna härliga, gästfria familj. Vi ses snart.
08.00
Vaknar i ett rosa flickrum.
Är på besök en vecka hos dotterns familj i Småland.
Vilken lyx att få så här gulligt.
09.00
Började dagen som vanligt med att gå ut med Justin. Det har snöat i flera dagar och är rätt kallt men dessa morgonpromenader är guld värda. Ett härligt sätt att starta en dag på.
10.00
Åt först frukost, tog det sedan lungt och läste morgontidninen som jag flyttat hit den här veckan. Lungt och skönt.
11.00
Efter all denna snö som kommit krävs det ju insatser. Bäst att ta bort snön medan den är någorlunda lös. Här är det Emelie som kämpar.
12.00
Fick hjälp av snälla George att fixa bilbältet som hade fastnat. Det visade sig vara hur lätt som helst - det var bara jag som inte visste hur man gjorde. Vilken lyx att ha en sån kunnig person i sin släkt.
13.00
Lunch. Så här ser ett lunchbord ut i ett familj med många barn plus en kompis och mormor (och då åt ändå pappa lite senare).
Storartat att fíxa två sådana måltider om dagen. Det funkar imponerande bra.
14.00
Angelica och Ellen passar på att njuta av den härliga snön. Att det kommer in snö i stövlarna har ingen som helst betydelse, det märks inte förrän man börjar bli trött och hungriga.
15.00
Hundpromenad igen. Flera gånger om dagen - i alla väder. Ibland underbart, ibland mindre. Idag var det helt ok.
16.00
Dags att fylla på förråden. Vilket i och för sig görs mest varje dag i en familj på sex personer (och nu utökat med en mormor som äter massor)
Visst är en spark en underbar uppfinning?!
17.00
Tur att det finns några datorer att välja mellan. Dessa är utnyttjade nästan för jämnan när alla är hemma.
18.30
Middag. Fläskfilé inlindad i bacon och potatisgratäng. Supergott.
20.00
Melodifestivalen.
Tack för den här gången. Och tack för alla trevliga kommentarer.
Jag gick faktiskt och längtade efter lite riktig vinter. Jag tillhör den tynande skaran som tycker att årstiderna ska hålla sig till det som är på bilderna i almanackan ...
Och någon vinter har vi ju inte direkt haft. Men nu kommer tydligen allt på en gång. Speciellt om man bor på Ostkusten. Och speciellt om man är i Kalmar län. Då kan man nämligen få vara med om fenomenet Snökanonen.
Det var bara det som saknades i mitt liv liksom ...
Men det här ...
Nåja, vi nordbor är ju tåliga sägs det. Bara att klä sig, sätta på dubbar på skorna och bita ihop.
Snart är det i alla fall vår.
(Sägs det, ska kolla hur det ser ut i almanackan ...)
Men Justin tyckte det var rätt kul i alla fall. Det får man ju uppskatta.
Göran Siegers » Kunde inte låta bli ...: ”Fina bilder! Den biten av Stockholm är helt okänd för mig fast man bott så nära!”
Charlotte » Kunde inte låta bli ...: ”Vad vackert! Förstår att det känns sorgligt! Snart är jag där uppe och vi kan gö..”
Göran Siegers » Full fart: ”Jaha! Vad har nu matte släpat hem?”
Göran Siegers » Från mitt fönster: ”Det är nästan årets bild! Poliser är också människor”
Charlotte » Från mitt fönster: ”Haha vad roligt det skulle vara att få se reaktionen! Skönt att de kan sitta där..”