OLIVER
Imdees Keep On Haunting.

En cremefärgad afghan som var en lugn och tålig hund. Han var vår gemensamma baby när han kom, älskad tills sista minuten av sitt liv.

Han fick sällskap av Justin de sista åren, och efter Justin hade växt upp lite, blev de riktigt goda vänner.

Jag hade slutat med utställningar, fick nog av detta under hela tiden då jag födde upp afghaner. Så Justin fick "bara vara". Det gjorde inte så mycket om pälsen blev lite sliten när han sprang lös i skog och mark.

MICHELLE

Imdees Kind Of Surprise.

Olivers syster som jag delägde med Birgitta Björk. Michelle och Justin växte upp tillsammans långa tider. Speciellt det året när vi hade flyttat till Bryssel och innan vi hade hittat en dagmatte där. Då tog vi med honom till Belgien.

Men hela deras liv var de som ler- och långhalm. De gjorde allt tillsammans och jag har sällan sett två hundar trivas så bra tillsammans som de två.

NATASJA

Hade inget kennelnamn. Född 1981

Vår första afghan. Och den jobbigaste. Men den enda riktigt ursprungliga afghanen. Stark och obändig som få. Hon bestämde helt och hållet över oss.

Delvis kan det ju bero på att vi inte var så vana vid hundar med ett sådant här temperament. Men dels var hon faktiskt osedvanligt viljestark.

Och så vacker! Och välbyggd. En mer äkta hund får man leta efter.

Det kunde ju  ha sina sidor att sköta en sån här afghan med allt vad det betyder med pälsvården. Och eftersom vi dessutom var ovana vid just det så hade vi (eller rättare sagt jag) rätt många hårda duster med den här viljestarka damen.

Det var med andra ord inte den bästa förstagångsafghanen. Men vi klarade det och hon blev så småningom en otroligt fin och väluppfostrad hund.

Natasja blev mor till två kullar med sex valpar i vardera.

ONYX

Jawahars Onyx. Född 1983. Helsyster till Natasja och  nu hade kullen fötts upp hos ägaren Agneta Thorman, kennel Jawahar, en av Sveriges första och mest framgångsrika afghankennlar.

Vi blev så förtjusta i Natasja att vi tingade en valp ur nästa kull med samma kombination. Men det enda som var gemensamt för de här två damerna var just kombinationen av föräldrarna. För Onyx var en blyg, lite rädd och tillbaka dragen tik. Hon ville inte synas om hon hade fått välja. Men denna hund var den av alla våra hundar mest intelligenta. Hon fattade saker rekordsnabbt och var överlägsen i det mesta som rörde tankar och slutledningsförmåga. Däremot var hon exteriört inte så toppen, så henne ställde vi aldrig ut. Tog heller ingen kull på henne.

Hon fick gå omkring hos oss och vara den som höll ordning på resten av gänget.

MOLLY

El Geshima Mirabelle, född 1985 och nu hade vi ett kennelnamn också.

Ur Natasjas första kull. Hon var egentligen såld men de som skulle ha henne höll inte måttet när det gällde hämtningen av henne, så vi nekade dem köpet. Bråk blev det men nu var det hunden det gällde.

Hon stannade alltså hos oss och det har vi aldrig ångrat.VIlken gullig hund och så himla söt. Vet nog ingen som kunde gå förbi henne utan att utrycka förvåning över hur en hund kunde vara så söt. Söt men rultig skulle jag vilja säga. Ställde ut henne och det gick bra för henne i ringarna med cert men vikten var svår att rå på. Bara att sitta på hennes bedjande ögon - hjälp.Mat var för övrigt hennes stora - och enda - intresse.

Molly blev mamma till två kullar.

MIRIM

El Geshima Mirim, född 1985.

Den här hanen hade vi bestämt från början att vi skulle behålla. Nu blev det ju så att han fick sällskap genom livet med sin syster och det var ju roligt för honom. Men lite jobbigt för oss faktiskt. Två unghundar i pälsfällning är inte att leka med, kan jag säga. Vi kämpade på i alla fall.

Mirim var en stor hane, kraftig och välbyggd med flera cert från utställningarna. Han blev pappa till en kull i Stockholm.

Det var en riktigt trevlig kille. Lugn och lite filosofisk. Satt på trappen till huset och kollade när tjejerna flamsade runt där. "Spring ni, jag vilar". När Molly hade valpar stod han i rummet på yttersta klospetsarna för att komma undan de bitande valparna. Men gjorde dem inget ont. Han bara stod där och hoppades att de inte skulle se honom. Vilket ju var en omöjlighet eftersom han var den största hunden i hela flocken.

Mirim var Charlottes hund och de flyttade så småningom till Grekland tillsammans. Där fick han också sluta sina dagar och ligger begravd i skogen där.

Han fick ett fint liv och fritt liv i Grekland där han kunde gå ut och in som han ville. Han blev äldst av våra hundar.

MONET

El Khyrias Sam Call Me Sam

Charlottes afghan som fick växa upp tillsammans med Mirim. Tyvärr var hans temperament inte så bra, med tiden blev han mer och mer osäker och vi också. Han kunde flyga på oss eller de andra hundarna när man minst anade det. I trängda lägen oftast.

Det var så synd för det var egentligen en otroligt gullig och kärvänlig hund. Han måste haft ont någonstans var vi säkra på. Han var charmig och rolig och ville busa hela tiden när han var yngre. Han blev tyvärr inte så många år. Sorgligt hundöde..

Valpar

Här är en avelsgrupp med Mollys sex valpar i hennes första kull.

Fr vänster: Mamma Molly. Sen Oceana, Occrabelle, Oberon, Orinocco, Oliver (samma  namn som på vår), O´micron.

Fina och välbyggda valpar som vi var mycket stolta över.